Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra boken. Från Weichsel till Donau (Västslaver: polacker, slovaker, tjecher och wender) - 7. Kampen om Böhmen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af sin makas brinnande kärlek och låter nåd gå före rätt både
mot drottningen och den listiga Helena. Och så vardt en sällsynt
angenäm natt på Karlstein.
Men det var inte den sista. Då den franske ädlingen François
de Bassompierre, Henrik af Navarras äfventyrlige och galante
undersåte, besökte Karlstein, gick det bevisligt på Karlstein så lustigt till,
att det var ett samtalsämne för hela Prag. Kejserliga och kungliga
förbud hafva gällande kraft — till en viss tid, och det finnes
naturliga lagar, mot hvilka de mänskliga äro vanmäktiga.
På Karlstein finnes en brunn, som till ett djup af 155 meter
borrats från klippans platå till själfva grunden. Som det är rätt
obekvämt att bära upp vatten en så lång och brant sträcka, har
man tagit sin tillflykt till ett lika enkelt som sinnrikt medel. Två
personer ställa sig inuti ett stort hjul, försedt med hissverk; det
kommenderas: framåt marsch, och under oupphörlig trampning
vefvas vattenkaret upp. Detta påminner något om ekorren i hjulet
och — om mänskligheten. Trots alla ansträngningar ser det ofta
nog ut som om den mänskliga utvecklingen ej komme framåt en
enda tum. Och ändå rör den sig; det går framåt och uppåt, och
lifsens vatten hämtas upp ur sanningens outtömliga brunnar åt
törstande släkten. Men folket tyckes ändå stå kvar på samma fläck
och trampa i sitt anletes svett.
Karlstein är med sina ruiner och sin restaurering ett storartadt
vittnesbörd om mänskliga skiften och förändringar i Böhmen. Men
hvad som förblir sig lika i dag som århundraden tillbaka — det är
Karlsteins vackra omgifning, kanske ännu vackrare än på Karl IV:s
tid: bergen stå med orubblig styrka; barrskogarna hålla sig alltid
lika gröna, och Berounkas glittrande ormslingor förtorka icke. Längs
flodens stränder löper det hvita bandet af små hus i jämnbredd med
landsvägens bruna strimma, och bland de gula sädesfälten
framskymta vallmo-åkrar, rena och bländhvita som den första snön.
Genom en enda löfsal af lummiga träd leder en gångstig öfver
bergen från Karlstein till Svaty Ivan. Den helige Ivan lär ha varit
en kroatisk eremit, hvilken slog sig ned i en dal, som fick hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
