Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
274 1 CHAMOUNY OCH SCHWEIZ 1819.
dessa utsikter voro endast gäckande. Vi borde hafva hela
vägen sett det sköna Montblanc, men i dess ställe sågo vi
merendels endast baserna af de berg, bredvid hvilka vägen
strök fram. På denna färd visar man vanligen åt resande
åtskilliga märkvärdigheter, nämligen först la cascade de
Chède, ett vattenfall af en tämmeligen stor vattenmassa,
som, sedan den fallit ett godt stycke i en ström, stöter
mot en klippa, delar sig och faller i tvenne grenar. Det
är rätt vackert på litet afstånd. Sedan le lac de Chède.
Denna sjö, om hvilken Reichard i sin itinerär166 berättar,
att den är belägen i en sval, romantiskt ödslig trakt, där
själen känner en böjelse till svårmodighet, samt att en af
landets invånare fått det lyckliga infall att där bygga en
båt för resande, hvilken likväl en gång kantrade med
ägaren, som drunknade i det outgrundliga djupet
(unergründ-lichen Tiefe), denna sjö är en vattenpuss bredvid vägen
af kanhända 60 stegs längd och 25 à 30 stegs bredd, och
vid dess från vägen längst bortvända del är den 12 alnar
djup. Den bildas af en bäck, som fyllt denna lilla
bergs-skrefva, tills den funnit aflopp på andra sidan. Det enda,
som gör den märkvärdig, är den blå färg vattnet här har
likasom i Genèversjon och i alla klara vattensamlingar,
som härstamma från Alpernas smälta is.
Vi frukosterade i Servoz, ett värdshus bredvid
Arvefloden, just där den kommer ut från Chamouny-dalen, och
där vi hvilade våra hästar för den förestående tämmeligen
starka uppåtfärden. Man viste oss här grafvården efter
den olycklige ESCHEN, som under en promenad på
Montblanc föll genom snön i en ofantligt djup \s-crevasse och
dödades. Vägen var i allmänhet god, men den var
anlagd på sluttningen af ett ganska stupande berg, så att
man här och där såg direkte ur vagnen ned i en afgrund,
som syntes ligga rakt under fötterna och i hvilken den
grumliga Arve-floden brusade. Pä andra sidan om floden
reste sig ett ännu högre och nästan lodrätt berg. Man
kan säga, att det var en rysligt skön väg. Så när hade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
