Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Flodens dån...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
riktigt. Hon ler blygt och smeker barnet med
ögonen — blå, svävande ögon, där ögonstenen
är en helt liten punkt full av outsäglig ömhet.
Gossen vaknar och gråter. Hans skumma
blick fladdrar oroligt. Ack, vilken skräck!
Mörkret, lampans våldsamma sken, en från
kaos knappt frigjord hjärnas dunkla syner,
den kvävande, myllrande natten, bottenlösa
skuggor, ur vilka, likt bländande ljusstrålar,
skärande förnimmelser, plågor och spöken
framträda! Vad äro väl de kolossala gestalter,
som böja sig över honom, dessa ögon, som
genomborra honom, och som han ej kan
fatta... Han orkar ej skrika; förfäran håller
honom orörlig, flåsande med vidöppen mun
och stirrande ögon. Det stora, oformliga
huvudet rynkas i tusen ynkliga grimaser; ansiktets
och händernas hud är brun, skiftande i blått
med gulaktiga fläckar.
— Herre Gud, vad han är ful! sade den
gamle i övertygad ton.
Han ställde lampan tillbaka på bordet.
Louisa såg ut som en liten tillrättavisad
flicka. Jean-Michel tittade på henne från
sidan och skrattade.
— Du kan väl inte begära att jag skall
säga att han är vacker, du skulle inte tro mig.
För resten är det inte ditt fel, de äro alla
likadana.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
