Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Jean-Michel hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
63
Jean-Michel hade så småningom
överflyttat sin äregirighet på sonen, och Melchior
tycktes i början förverkliga alla
förhoppningar. ßedan från första barndomen visade han
en avgjord begåvning. Han lärde
anmärkningsvärt lätt, och som violinist uppnådde han
snart en virtuosmässighet, som gjorde honom
till favorit, ja, nästan till avgud vid alla
hovkonserter. Han spelade även angenämt både
på piano och andra instrument. Han var en
stor pratmakare, välväxt ehuru en smula
grovlemmad med bred, uttryckslös panna,
regelbundna massiva drag, krusigt skägg: en
Rhen-dalens Jupiter. Jean-Michel njöt av sonens
framgång, han föll i extas över virtuosens
konststycken, han som aldrig kunnat spela
ordentligt. Det var minsann inte Melchior,
som skulle plågats av att ej kunna uttrycka
vad ban tänkte. Olyckan var att han inte
tänkte något alls, men det brydde han sig föga
om. Andligen liknade han en medelmåttig
komediant, som vårdar tonfallet utan att fästa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
