Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Jean-Michel hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
64
JEAN-CHRISTOPHE
sig vid vad det bör uttrycka, blott för att med
en ängslig fåfänga iakttaga dess verkan på
publiken.
Märkvärdigt nog, hur mån han än var om
sin teaterhållning och hur mycket ban än
fruktade att stöta sociala fördomar, frambröt
det ofta hos honom, liksom hos Jean-Michel,
något oväntat, framfusigt och burdus, som
gjorde att man brukade säga att alla Kr aff tar
hade en skruv lös. I början skadade det
honom ej, hans besynnerligheter tycktes
endast bekräfta tron på hans snille, ty det är ju
en överenskommen sak bland folk som ha sunt
förnuft, att en artist måste sakna denna
egenskap. Snart nog insåg man likväl orsaken
till hans dåraktiga beteende: vanligen var
ursprunget därtill att finna i buteljen.
Nietzsche påstår att Backus är musikens gud,
och Melchiors instinkt var av samma mening,
men man måste i så fall erkänna att hans Gud
var bra hård emot honom, ty långt ifrån att
benåda honom med nya idéer berövade han
honom de få, som voro kvar. Efter sitt
oförnuftiga giftermål — oförnuftigt i världens
ögon och därför även i hans egna — gav ban
alltmer vika; ban vårdslösade sitt spel, så
säker på sin överlägsenhet att den oförmärkt
gled honom ur händerna. Andra virtuoser
efterträdde honom i publikens gunst; visser-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
