Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Just vid det tillfälle...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGGRYNINGEN
69
dop. Melchior låtsade ej märka det, ty det
sårade hans fåfänga, men han var ej missnöjd
bara det skedde utan hans direkta vetskap.
Lille Christophe visste ännu intet om
tillvarons svårigheter, han kände ej andra
gränser för sin vilja än föräldrarnas och den var
ej vidare tryckande, då man hittills låtit
honom växa upp på en slump. Han längtade
bara efter att bli stor för att få göra allt vad
han ville. Han liade ingen föreställning om de
hinder, på vilka man stöter vid varje steg,
och han skulle isynnerhet aldrig ha trott att
hans föräldrar ej i allt voro herrar över sig
själva. Den dag då han för första gången
anade att bland människor finnes det somliga
som befalla och andra som bli befallda och att
han och hans närmaste ej hörde till de
förstnämnda, då uppreste sig hela hans varelse i
trots. Det blev den första krisen i hans liv.
Det var en eftermiddag. Hans mor hade
satt på honom hans snyggaste kläder, gamla
kläder, som Louisa fått till skänks och lyckats
laga upp. Han gick, som det var
överenskommet, för att träffa henne i det hus, där hon
arbetade. Han var alldeles förskräckt vid
tanken på att komma så där ensam. En
betjänt hängde sysslolöst i porten, han hejdade
gossen och frågde i beskyddande ton vad han
liade där att göra. Christophe rodnade och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
