Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Just vid det tillfälle...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
70
JEAN-CHRISTOPHE
mumlade att han sökte fru Krafft, såsom man
ålagt honom att säga.
— Fru Krafft, vad vill du fru Krafft?
fortsatte betjänten ironiskt understrykande
ordet fru. — Är det din mor? Stig upp här,
du finner nog Louisa i köket, i slutet av
gången.
Han steg på, blossande röd. Han blygdes
över att en obekant kallade modern Louisa,
så där fritt. Han skämdes, helst skulle han
velat rymma, springa bort till sin kära flod,
i buskarnas skydd, där han brukade fantisera
ihop alla sina historier.
I köket ramlade han ned mitt ibland en
klunga tjänare som mottogo honom med
larmande tillrop. Längst bort vid spiseln log
hans mor ömt men en smula tvunget emot
honom. — Hon bar ett stort, vitt förkläde och
höll en träsked i handen, han rusade fram till
henne. Hans förvirring ökades då hon ville
att han skulle lyfta upp ansiktet och hälsa på
de närvarande, men det kunde han ej förmås
till; ban vände sig mot väggen och gömde
ansiktet bakom armen. Så småningom blev
han dock djärvare, och ur gömstället vågade
sig då och då ett strålande, skrattlystet öga
fram, men så snart man tittade på honom
försvann det ånyo. Han iakttog allt i smyg.
Modern hade en viktig och brådskande min,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
