Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Just vid det tillfälle...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
75
bödlar voro ej nöjda, de förklarade att
barriären ej var nog hög, och så ökade de ut
den med diverse tillbyggnader, tills den blev
ofelbart balsbrytande. Christophe försökte
göra uppror, han sade att han inte ville hoppa.
Flickan ropade att han var feg och rädd. Det
kunde han ej tåla och säker om att falla
hoppade han — och föll. Fötterna fastnade i
hindret, allt störtade samman, han skavde
händerna och var nära att spräcka
huvudskålen och till råga på olyckan brusto hans
byxor upp på knäna och annorstädes.
Alldeles sjuk av blygsel hörde han barnen dansa
och jubla. Han led gräsliga kval. Han kände
att de hatade och föraktade honom: varför,
varför"? Han skulle velat dö. — Det finnes
intet grymmare lidande än barnets då det för
första gången upptäcker andras elakhet; det
tror sig då förföljt av hela världen, ingen
beskyddar det, intet uppehåller det; allt är
tomt och öde... Christophe försökte stiga upp,
gossen knuffade honom, flickan sparkade
honom. Han gjorde ännu en ansträngning,
de kastade sig över honom, satte sig på hans
rygg och tryckte hans ansikte mot marken.
Då grep honom raseriet; det var för mycken
otur! En bel olyckshändelse! — skam, sorg,
uppror mot orättvisan; allt elände smälte
samman i en vild vrede. Han stödde sig på knän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
