Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Just vid det tillfälle...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
79
linnetuss, allt under det hon fortsatte att
gräla. Slutligen knuffade de in honom i en
mörk skrubb, där han blev inlåst utan
kvälls-vard.
Han hörde dem söka överrösta varandra
och han visste inte vilken av dem han
avskydde mest. Han tyckte nästan det var
modern, ty han hade aldrig väntat en sådan
elakhet från hennes sida. Dagens alla olyckor
överväldigade honom nu på en gång. Han
mindes allt vad han lidit, barnens och fruns
orättvisa, föräldrarnas orättvisa — och så
därtill vad ban oklart förnam som ett öppet
sår — föräldrarna, som han varit så stolt över,
förnedrade inför dessa elaka, nedriga
människor. Denna feghet, som ban först nu blev
dunkelt medveten om, syntes honom skamlig.
Allt vacklade inom honom, ej blott hans
beundran för de närmaste, utan även förtröstan
på livet, det barnsliga behovet att älska och
bli älskad, den blinda och absoluta tron på det
rätta. Det blev ett fullständigt
sammanstörtande, den råa styrkan krossade honom; han
saknade varje medel att försvara sig, att fly
undan. Han kvävdes, och nu trodde ban att
han skulle dö. Hela hans varelse styvnade
i ett förtvivlat motstånd; han slog med händer
och fötter, bultade huvudet mot väggen, gall-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
