Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Just vid det tillfälle...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80
JEAN-CHRISTOPHE
skrek tills han fick konvulsioner och föll ned
på golvet, stötande sig mot föremålen.
Föräldrarna sprungo in och togo honom i
sina armar och nu tävlade de om vem som
skulle visa den största ömheten. Modern
klädde av honom, bar honom i säng och satte
sig vid huvudgärden tills ban blev lugnare;
men han sträckte ej vapen, han förlät intet
och han låtsades sova bara för att slippa
omfamna henne. Han tyckte hon var feg och
elak, ty han anade inte hur ont hon slet för
att dra sig fram och livnära honom och han
anade lika litet hur hon lidit av att vara
tvungen att ta parti emot honom.
Sedan han till sista droppen uttömt det
otroliga förråd av tårar, som rymmes i ett
barns ögon, kände han sig en smula lättare.
Han var matt och värkbruten men
nervspänningen höll sömnen fjärran. I den halvdvala
vari ban befann sig, begynte dagens bilder
ånyo att draga förbi. Det var isynnerhet den
lilla flickan som oupphörligt skymtade fram.
Han varseblev hennes lysande ögon och
försmädligt upplyftade lilla näsa, det utslagna
håret, de bara benen och det barnsligt
tillgjorda talet. Han spratt till var gång han
tyckte sig höra hennes röst. Han mindes sin
tölpighet och han förtärdes av ett våldsamt
hat mot henne som var orsaken därtill. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
