Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Det dröjde...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
88
JEAN-CHRISTOPHE
och blev mycket misslynt, då modern med
sträng röst befallde honom att sluta. Kunde
det vara illa, då hans far gjorde så? Hans
lilla alltid vakna iakttagelseförmåga, som
aldrig glömde något, hade nog utpekat mycket
i Melchiors uppförande som ej överensstämde
med hans barnsligt omutliga begrepp om
rättvisa, men ban fortsatte i alla fall att beundra
fadern. Att beundra är ett behov hos barnet.
Utan tvivel är det blott ett uttryck för den
i så många former uppträdande egenkärleken.
Då människan är eller erkänner sig vara för
svag för att uppfylla sina önskningar eller
tillfredsställa sin fåfänga, överflyttar hon
dessa, först som barn på sina föräldrar, sedan,
då livet besegrat henne, överför hon dem i sin
tur på sina egna barn. De äro eller de skola
bli allt vad hon hoppats och drömt: hennes
förkämpar, hennes hämnare. I denna stolta
avsägelse till deras förmån smälta kärlek och
själviskhet samman i en berusande sötma och
styrka. Christophe glömde sålunda sitt agg
mot fadern och ansträngde sig att finna
orsaker till att beundra honom. Han beundrade
hans höga växt, hans kraftiga armar, hans
skratt, hans munterhet, och han strålade av
stolthet då någon lovordade Melchiors talang
eller denne själv utbredde sig över det beröm
han mottagit. Han trodde på allt skryt och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
