Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Det dröjde...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGGRYNINGEN
93
ligen ut i snyftningar. Louisa baddade bans
ansikte med kallt vatten, hon talade ömt, hon
grät med honom. Äntligen blevo de båda en
smula lugnare. Hon föll på knä med honom
och de bönföllo Gud om att böta fadern från
hans rysliga ovanor, så att denne åter skulle
kunna bli god och hederlig som förr. Louisa
lade Christophe till sängs, han bad henne
stanna kvar och hålla honom i handen.
Louisa tillbragte en stor del av natten vid
hans huvudgärd. Christophe hade feber.
Drinkaren snarkade där ute på stengolvet.
Något senare i skolan, där Christophe
fördrev tiden med att stirra på flugorna i taket
och knuffa kamraterna från bänken, hände
det en dag då han själv ramlade ned att
läraren, som ej tålde hans stoj och lättja, gjorde
en anspelning på en viss välkänd person,
vilkens spår Christophe värdigt tycktes vilja
följa. Skolbarnen brusto ut i skratt och några
av dem åtogo sig att förtydliga hänsyftningen
med tillägg som voro lika lättfattliga som
energiska. Christophe steg upp, rodnande av
blygsel; ban grep bläckhornet och slängde det
med full fart på en av de skrattande. Läraren
överföll honom, han fick stryk, tvingades på
knä och ådömdes en dryg straffläxa.
Han kom hem, likblek, i tyst raseri och
förklarade, att ban ej ämnade gå vidare i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
