Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
97
stora råttor; men han fantiserade ihop ett
hiskligt vidunder: skramlande skelett,
kött-slamsor, ett långt huvud likt en hästs, ögon
som ge döden, osammanhängande former.
Han ville ej tänka därpå och måste dock göra
det. Med darrande hand försäkrade han sig
om att dörrklinkan var ordentligt fastsatt,
men det hindrade honom ej ifrån att se sig om
väl tio gånger då han gick nedför
trappstegen.
Han var rädd för mörkret ute. Ibland
hände det att ban försenade sig hos farfar eller
blev skickad dit en kväll med något ärende.
Gamle Krafft bodde en bit utanför staden i ett
hus vid landsvägen till Köln. Emellan detta
hus och stadens sista upplysta fönster var det
kanske tre- till fyrahundra steg som föreföllo
Christophe tredubbelt många. Under ett par
sekunder krökte sig vägen och man såg
ingenting alls. Fälten lågo öde i den tilltagande
skymningen, jorden blev svart och himlen var
av en hemsk blekhet. Då man kom fram
mellan buskarna som kantade vägen och
klättrade upp på vallen, kunde man ännu vid
horisonten skönja en svag, gulaktig dager,
men den lyste inte och var nästan mer
beklämmande än natten själv; mörkret runt
omkring blev endast djupare; det var som en
ljusets själaringning. Molnen nästan släpade
7. — Jean-christophe. i.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
