Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Christophe var...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
98
JEAN-CHRISTOPHE
längs marken, buskarna växte ut till kolossala,
rörliga skepnader, de avlövade trädens skelett
liknade groteska gubbgestalter. Milstolparna
hade en blåvit glans, som påminde om
liksvepningen. Skuggorna flyttade sig. Det
fanns hopkrupna dvärgar i dikena och
sprakande irrbloss i gräset. Uppe i luften flög
och fladdrade det ohyggligt och ur dolda orter
stego skärande ljud från osynliga insekter
upp. Christophe levde i en enda spänd,
ångest-full förbidan på någon naturens ödesdigra
nyck. Han sprang och hjärtat hoppade i
bröstet.
Då han såg ljuset i farfars rum blev ban
lugnare, men det värsta var att ofta hade
gamle Krafft ej ännu kommit hem. Fasan
begynte ånyo. Detta enstaka gamla hus,
bortglömt bland fälten, gjorde gossen skygg och
försagd till och med på ljusan dag. Han
glömde sin fruktan, då farfar var inne; men
ibland gick gubben ut och lämnade honom
ensam utan att säga till. Eummet var
fridfullt, alla föremål buro en förtrolig och
välvillig prägel. Där var den stora, vitmålade
sängen, vid huvudgärden låg en tjock, gammal
bibel på en uppspikad brädlapp.
Spiselkran-sen ståtade med konstgjorda blommor samt
fotografier av de två hustrurna och de elva
barnen — i den nedersta kanten hade gubben
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
