Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En dag då han...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
107
då han skulle gå och lägga sig frågade han
Louisa, som ville kyssa honom:
— Mamma, låg han i min säng?
Den stackars kvinnan spratt till, men
frågade med en röst som hon sökte göra
obesvärad:
— Vem?
— Den lille gossen... som är död, viskade
Christophe.
Modern tog fastare tag i honom:
— Tyst, tyst, sade hon.
Hennes röst darrade, och Christophe, som
liade huvudet tryckt till hennes bröst, hörde
hennes hjärta slå hastigt; så sade hon:
— Du får inte tala mer om detta, min
älskling... Nej, det är inte hans säng.
Hon kysste honom; han tyckte att hennes
kind var våt, men han skulle velat försäkra
sig därom. Nu kändes det lättare. Hon var
ändå ledsen. Ett ögonblick senare tvivlade
ban ånyo, då han hörde henne i det yttre
rummet tala med en alldeles lugn röst, hennes
vardagsröst. Vad var sanningen: nu eller för
en stund sedan? Han vände sig i sängen utan
att finna svaret. Han önskade att modern
varit bedrövad; naturligtvis skulle det på sätt
och vis gjort honom ont, men å andra sidan
hade det trots allt gjort honom gott. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
