Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En dag då han...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
JEAN-CHRISTOPHE
skulle känt sig mindre ensam — han somnade
och nästa morgon tänkte han ej mer därpå.
Ett par veckor senare hände det att en
pojke han brukade leka med på gatan ej kom
vid den vanliga tiden. Någon i flocken sade
att han var sjuk och man vande sig vid att
ej längre se honom i leken. Man hade fått
förklaringen, den var helt enkel. Tidigt en
kväll låg Christophe redan. Från sin skrubb
såg han ljuset i föräldrarnas rum. Det
knackade på dörren, en grannkvinna kom in och
slog sig ned för att prata. Han lyssnade
förstrött, ty ban var, sin vana trogen, i färd
med att bygga luftslott. Enstaka ord nådde
fram till honom. Plötsligt hörde han
grannkvinnan säga att »han var död». Allt hans
blod stannade, han visste nog vem det gällde
och han lyssnade, återhållande andedräkten,
till föräldrarnas bestörta utrop. Melchior
skrek med sin bullrande stämma:
— Christophe, hör du? Den stackars Fritz
är död!
Christophe gjorde en ansträngning och
svarade lugnt:
— Ja, pappa.
Hans bröst var som inklämt i ett
skruvstäd.
Melchior begynte på ny ti:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
