Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - En dag då han...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
109
— Ja, pappa! Är det allt vad du har att
säga? Är du inte ledsen?
Louisa, som förstod gossen bättre, sade:
— Tyst, låt honom sova.
Samtalet fortsattes i lägre ton, men
Christophe lurade med spänd uppmärksamhet på
varje detalj; man avhandlade sjukdomen, en
svår tyfoidfeber; det talades om kalla bad,
yrsel, plågor, om föräldrarnas sorg. Han
kunde inte andas, en underlig boll steg upp
i halsen och kvävde honom; han ryste. Alla
dessa hemska saker ristades in i hans huvud.
Främst fick han klart för sig att det onda
var smittosamt; det vill säga att han själv
kunde dö på samma sätt; skräcken isade
honom, ty han kom ihåg att han tagit Fritz
i hand sista gången han sett honom och att
nu i dag hade han gått förbi dennes hus. —
Emellertid höll han sig alldeles stilla för att
ej behöva tala; och då fadern efter
grannkvinnans avfärd frågade: »Christophe, sover
du?» svarade han inte. Han hörde Melchior
säga till Louisa:
— Det barnet har inte något bjärta.
Louisa svarade ej, men en stund senare
lyfte hon sakta på gardinen och tittade bort
till sängen. Christophe liade nätt och jämnt
tid att sluta ögonen och efterhärma brödernas
regelbundna andedrag. Louisa avlägsnade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
