Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Mitt i tillvarons...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGGRYNINGEN
117
fångna i denna gamla låda, det är
oförklarligt!
Det underbaraste är dock då man trycker
med två fingrar samtidigt på två tangenter.
Då vet man aldrig vad som kan bända. Ibland
äro de två andarna fiender, de bli otåliga, de
slåss, de bata varandra, de brumma misslynt,
deras röster svälla ut, de skrika, ömsom i
vrede och smärta. Christophe är hänryckt;
de äro kedjade vidunder, de slita i sina länkar,
de skaka fängelsemurarna, de äro nära att
spränga alla band, att bryta sig loss, de likna
andevarelserna i sagan, som voro fängslade i
arabiska skrin under Salomos insegel. —
Andra äro inställsamma, de söka nästla sig in,
men man känner att de endast begära att
bitas, de ha feber, Christophe vet ej vad de
vilja, men de draga honom till sig, de oroa, de
tvinga honom att rodna. — En annan gång
träffar han på toner som älska, som slingra
sig om varandra såsom man gör i en
omfamning. De äro milda och ljuvliga. De äro
goda andar, deras ansikten le utan veck eller
rynkor. De hålla av lille Christophe och lille
Christophe håller av dem. Hans ögon fyllas
med tårar, ban tröttnar aldrig att anropa dem.
De äro hans vänner, hans kära, älskade
vänner ...
Sålunda vandrar gossen i tonernas
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
