Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Den gången då...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
128
JEAN-CHRISTOPHE
sårade, och han beslöt att inte spela mer eller
åtminstone så illa, att fadern skulle förlora
intresset. Det blev nog en hård strid, men
man måste ju rädda sin självständighet.
Vid nästa lektion sökte ban utföra sin
föresats och bemödade sig samvetsgrant om
att anslå falska ackord. Melchior ropade och
domderade, slagen begynte regna. Var gång
Christophe tog miste om en not slog fadern
honom på fingrarna med en linjal och skrek
så att trumkinnorna kunde spräckas.
Christophe grimaserade av smärta, han bet sig i
läpparna för att ej gråta och fortsatte stoiskt
att spela falskt, höjande axlarna till värn mot
örfilarna men systemet var dåligt, han märkte
det snart. Melchior var lika envis som ban
och bedyrade, att om de också skulle sitta där
i två dygn, skulle ban inte släppa pojken
förrän övningarna utförts korrekt. Christophe
visade alltför stor noggrannhet i att ständigt
begå samma fel, och Melchior började
misstänka list, då kan varenda gång såg den lilla
handen falla ned vid sidan om den utpekade
tangenten. Dumheten var för påtaglig.
Linjalen smällde, Christophes fingrar voro
alldeles förlamade. Han grät, snörvlade och svalde
tårar och snyftningar och han förstod
äntligen, att på det här sättet stod intet att vinna.
Han måste taga ett förtvivlat beslut. Han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
