Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
JEAN-CHRISTOPHE
och ära. Christophe var farfadern tacksam
att han behandlade honom som en fullvuxen
man och han rördes i sitt innersta av dessa
troskyldiga ord, som så väl överensstämde
med hans barnsliga stoicism och gryende
stolthet.
Men starkare än alla skäl verkade det
outrotliga minnet av vissa sensationer som
musiken berett honom; de bundo honom, de
gjorde honom till slav under denna avskydda
konst som han förgäves sökt uppresa sig emot.
I staden fanns det, som bruket är i
Tyskland, en teater, där det gavs operor, operetter,
dramer, komedier; en brokig samling av alla
stilar och arter. Föreställningarna ägde rum
tre gånger i veckan från klockan sex till nio;
gamle Jean-Miehel gick aldrig miste om en
enda och visade samma intresse för alla. En
gång tog han sin lille sonson med sig. Många
dagar i förväg beskrev han vitt och brett
handlingen i pjäsen. Christophe förstod
ingenting, men han fick åtminstone klart för sig att
gräsliga saker skulle ske, och allt under det
han brann av begär att se dem, kände han sig
betydligt kuslig till mods utan att dock vilja
erkänna det. Han visste att det förekom ett
hemskt oväder och han fruktade att bli träffad
av blixten. Han visste att en strid skulle
utkämpas och han undrade smått om han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
