Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe hade...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
141
bliva dödad. Då ban låg till sängs aftonen
förut greps ban av en verklig ångest, och
föreställningsdagen önskade kan nästan att
farfar finge något förkinder. Men då den
utsatta timmen nalkades och farfar dröjde,
började han oroa sig och tittade i var minut ut
genom fönstret. Slutligen kom den gamle och
de gingo tillsammans. Hjärtat hoppade i
bröstet, tungan var torr och ban förmådde ej
säga ett ord.
De anlände så till denna hemlighetsfulla
byggnad, som det så ofta varit fråga om i
samtalen hemma. Vid porten mötte
Jean-Michel flera bekanta, ock den lille, som höll
honom hårt i handen för att ej komma bort
i trängseln, fattade inte hur de kunde prata
och skratta i en sådan stund.
Farfar slog sig ned på sin vanliga plats,
första bänken bakom orkestern, kan lutade sig
mot räcket och begynte ett långt samtal med
kontrabasen. Här var han i sitt ässe; man
lyssnade till honom på grund av hans
musikaliska överlägsenhet, han begagnade sig
därav, kanske missbrukade kan sin myndigket en
smula. Ckristopke var ur stånd att köra
något; ban var söndersliten av ängslig
väntan, förintad av salongens prakt ock publikens
mängd, som förvirrade konom gräsligt. Han
tordes inte vända huvudet, ty han trodde att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
