Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - En tid senare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
152
JEAN-CHRISTOPHE
framgången än av verket självt. Till slut blev
det en stormande applådsalva. Orkesterns
trumpeter, som enligt tysk sed föllo in,
blandade sina triumffanfarer i det allmänna jublet
för att hälsa segraren. Christophe darrade av
stolthet som om alla dessa hedersbetygelser
gällde honom själv. Han njöt av att se
Hass-lers ansikte upplysas av en barnslig
belåtenhet. Damerna kastade blommor, herrarna
viftade med hattarna. Hela publiken rusade
mot estraden. Alla ville trycka, mästarens
hand; Christophe såg en beundrarinna höja
denna hand till sina läppar; en annan
bortsnappade näsduken, som Hassler lämnat kvar
på notstället. Christophe ville, ban också, nå
fram till estraden, fast ban egentligen inte
visste varför; ty om ban i denna stund
befunnit sig i Hasslers närhet skulle han strax
ha flytt, överväldigad av rädsla och
sinnesrörelse. Nu fortfor han att med all kraft som
en liten gumse stångas mot ben och klänningar
vilka skilde honom från Hassler. — Han var
för liten. Han nådde inte fram.
Lyckligtvis kom farfar vid utgången och
tog honom vid handen för att föra honom
med på en serenad som gavs till Hasslers ära.
Det var natt och en massa facklor hade blivit
tända. Alla orkesterns medlemmar voro
närvarande. Man samtalade endast om allt det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
