Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - En tid senare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
153
underbara man nyss hört. Man kom till
palatset och ställde ljudlöst upp sig nedanför
fönstren. Man låtsade en stor
hemlighetsfull-het, ehuru alla visste vad det var fråga om,
Hassler lika väl som de andra. Mitt i nattens
ljuva stillhet började de nu spela ett av
Hass-lers ryktbaraste stycken. Hassler kom och
visade sig i fönstret tillsammans med
hertigen. Eopen skallade ånyo. Båda hälsade
förbindligt. En betjänt framförde en inbjudan
från hertigen till musikanterna att stiga in i
palatset. De gingo genom stora salar, vilkas
a’äggar voro täckta med målningar som
föreställde nakna män med kaskar på huvudena,
deras hud var rödfärgad och armarna voro
trotsigt upplyftade; himmelen var översållad
med tjocka, svampliknande moln. Där funnos
även män och kvinnor av marmor med
plåtgördlar. Mattorna voro så mjuka att stegen
ej hördes. Slutligen befann man sig i en sal
där det var ljust som mitt på dagen och där
bord voro placerade, dignande under härliga
drycker och utsökta rätter.
Storhertigen var tillstädes, men Christophe
såg honom ej, han hade endast öga för Hassler.
Denne gick dem till mötes, ban tackade,
sökte efter ord, trasslade in sig i en mening
och klarade sig med ett lustigt infall, som
narrade alla att skratta. Han utmärkte särskilt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
