Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - En tid senare...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
154
JEAN-CHRISTOPHE
farfar och sade honom några smickrande ord;
han mindes att Jean-Michel varit en av de
första, som låtit uppföra hans verk, och han
tillade att han ofta genom en farfars elev hört
talas om dennes förtjänster. Farfar snärjde
in sig i tacksamhetsbetygelser och parerade
med så överdrivna lovord att Christophe trots
sin dyrkan för Hassler blev helt skamsen;
men Hassler tycktes finna det enbart enkelt
och naturligt. Farfar tappade alldeles bort
sig i sin egen svada och för att göra ett slut
därpå tog han Christophe vid handen och
presenterade honom för Hassler. Hassler
smålog, klappade gossen vårdslöst på huvudet, och
då han fick veta att den lille älskade musik
och ej sovit på flera nätter av bara oro, tog
han gossen i sina armar och utfrågade honom
vänligt. Christophe rodnade av glädje, stum
och betagen. Hasslers ögon voro goda och
skrattlystna. Christophe började själv skratta,
med ens kände han sig så underbart lycklig i
sin dyrkade avguds armar att han brast i
tårar. Hassler rördes av denna okonstlade
kärlek, han omfamnade den lille och talade
ömt till honom; samtidigt lekte och skämtade
han, så att Christophe måste skratta mitt i
sina tårar. Snart blev han alldeles
hemmastadd, han svarade på alla frågor utan
förlägenhet och började viska alla sina små pla-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
