Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe kom hem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
168
JEAN-CHRISTOPHE
Christophe ansåg naturligtvis farfar mycket
klokare, och om han nu utan knot satte sig
vid pianot var det mindre för att åtlyda en
befallning än för att få tillfälle att drömma
i fred, medan fingrarna mekaniskt löpte längs
tangenterna. Under det att han utförde sina
evinnerliga skalor hörde han en röst inom sig
som stolt upprepade: »Jag är en kompositör,
en stor kompositör.»
Från den dagen trodde han sig tvungen
att komponera. Innan han ännu kunde skriva
rent ansträngde ban sig att kluddra noter på
papperslappar, som han rev ut ur
hushållsböckerna. Men all möda ban gjorde sig att
klargöra sina tankar och fästa dem på
papperet åstadkom blott att han tänkte på
ingenting, utom det att han ville tänka. Han
envisades lika fullt med att sätta ihop
musiksatser, och som han var verkligt begåvad
lyckades det honom något så när, ehuru de
saknade allt innehåll. Segervisst gick han då
och visade sina alster för farfar som grät av
glädje —• han hade lätt för tårar nu då ban
åldrades — och han förklarade strax att det
var storartat.
Christophe kunde blivit alldeles
bortskämd på detta sätt, lyckligtvis räddades han
av sitt naturliga sunda förnuft med tillhjälp
av en man, som aldrig trott sig om att utöva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
