Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe kom hem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
169
inflytande på någon, och som i världens ögon
minst av allt gav bevis på sunt förnuft. —
Det var Louisas bror.
Han var liten som hon, spenslig och mager
och en smula framåtböjd. Ingen visste hans
ålder; antagligen hade han ej överskridit
fyrtiotalet, men han kunde lika gärna vara
femtio år och mer till. Han hade ett litet,
rynkigt, rödlätt ansikte och fromma,
urvattnade, blå ögon, liknande bleka förgät-mig-ej.
Då han tog av mössan, som han vanligen
behöll till skydd mot draget, syntes ett litet
kält, rosenrött och spetsigt huvud, som alltid
retade Christophe och hans bröder till skämt.
De tröttnade ej på att driva gäck med honom
och att spefullt fråga var han gjort av sitt
hår, därtill uppmuntrade av Melchiors grova
gyckel. Själv var han den förste att deltaga
i skrattet och bar allt med tålamod. Han
brukade gå omkring som gårdfarihandlare från
by till by och bar på ryggen en tung packe,
som innehöll allt möjligt: specerier,
brevpapper, konfekt, näsdukar, halsdukar, skodon,
konserver, almanackor, visböcker. Man hade
många gånger försökt fästa honom vid en
bestämd ort genom att för hans räkning
inköpa ett litet lager och hyra en butik. Men
han trivdes ej i dylika stadgade förhållanden.
En natt steg ban upp, lade nyckeln under
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
