Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe kom hem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
174
JEAN-CHRISTOPHE
stoplie hört någon sjunga så, aldrig förr hade
han lyssnat till en dylik visa. Långsam, enkel,
barnslig, vandrade melodien, med dröjande,
sorgmodiga steg, enformigt, utan brådska —
med långa mellanstunder av tystnad — så
begynte den åter sin vandring, bekymmerslös om
målet, förlorande sig i natten. Den tycktes
komma från fjärran och gå bort i det okända.
Dess blida lugn var fullt av oro, och under
dess skenbara frid slumrade en sekelgammal
ångest. Christophe höll andan, han vågade ej
knysta, ban var iskall av sinnesrörelse. Då
allt var slut kröp han beklämd fram till
Gottfried.
— Morbror, sade han.
Gottfried svarade ej.
— Morbror, upprepade gossen och lade
hakan mot Gottfrieds knän.
Gottfrieds vänliga stämma sade:
— Nå, min lille vän?
— Vad var det, morbror? Säg! Vad var
det du sjöng?
— Det vet jag inte.
— Säg vad det var!
— Jag vet inte. Det är en visa.
— En visa som du skrivit?
— Nej, inte jag. Vad är det för en idé...
Det är en gammal visa.
— Vem har gjort den?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
