Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe kom hem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
173
gapskrattande med huvudet nedborrat i
marken. Intet svar! Förvånad över denna
tystnad, tittade ban upp, färdig att upprepa sin
kvickhet. Han såg Gottfrieds ansikte belyst
av dagens sista strålar som slocknade i ett
gyllene töcken. Orden fastnade honom i
halsen. Gottfried log med sänkta ögonlock och
halvöppen mun; hans tärda drag uttryckte en
obeskrivlig, blid sorgsenhet och ett djupt
allvar. Christophe stödde sig på armbågarna och
iakttog honom uppmärksamt. Natten sänkte
sig ned; Gottfrieds anlete plånades alltmer ut.
Tystnaden härskade. Christophe blev i sin tur
gripen av de hemlighetsfulla intryck, som
återspeglades hos Gottfried. Han försjönk i
en obestämd dvala. Hela jorden låg i skugga,
himlen var ljus, stjärnorna föddes en och en.
Flodens små vågor plaskade mot stranden.
Gossen domnade av, ban tuggade omedvetet
på ett grässtrå. En syrsa gnisslade i hans
närhet. Han kände sig nära att somna. —
Plötsligt, ut ur mörkret, hördes Gottfried sjunga.
Han sjöng med en svag, beslöjad, liksom
invändig röst. Man skulle ej märkt den på
tjugu stegs avstånd. Men det fanns i denna
röst en så äkta, rörande sanning, att man
tyckte, att han tänkte högt och att man tvärs
igenom sångens kristallklara vatten skådade
ned i hjärtats djup. Aldrig förr liade Chri-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
