Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe kom hem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
182
JEAN-CHRISTOPHE
Christophe ropade, med rösten nästan
kvävd av tårar:
— Men varför säger du bara att det är
fult?
Gottfried såg på honom med sina ärliga
ögon.
— Varför? ... Jag vet inte... Vänta
lite... Det är fult... Först och främst för
att det är dumt... Ja, så är det... Det är
dumt, det är meningslöst... Då du skrev det
här hade du ingenting att säga. Varför gjorde
du det då?
— Jag vet inte, sade Christophe med
bedrövlig stämma. Jag ville skriva en
vacker bit.
— Där ha vi det! Du har skrivit bara för
att skriva, för att låtsas vara en stor
kompositör, för att man skulle beundra dig. Du
har varit högfärdig, du har ljugit, du har
blivit straffad... Man blir alltid straffad då
man i musik är högfärdig och lögnaktig.
Musiken vill vara blygsam och ärlig. Vad är
den i annat fall? En ogudaktighet, en hädelse
mot vår Herre, som skänkt oss den sköna
sångens gåva endast med det villkoret att vi
säga sanna och ärliga saker.
Han märkte Christophes ledsnad och ville
omfamna honom, men Christophe vände sig
bort i vredesmod. I flera dagar visade sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
