Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Christophe kom hem...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
183
gossen tvär och surmulen. Han avskydde
Gottfried. — Men hur mycket kan än
upprepade för sig själv: »Han är en åsna, han
begriper ingenting. Farfar, som är mycket
klokare, tycker att min musik är utmärkt,» så
visste kan dock i botten av sin själ att
Gottfried hade rätt, och morbroderns ord etsade
sig in i hans medvetande. Han skämdes över
att ha ljugit.
Trots sitt ihärdiga agg kände han alltid
Gottfrieds närhet varje gång han ville
komponera, ock ofta rev kan sönder vad han
skrivit, i tanke på vad denne skulle ha sagt. Då
han ej åtlydde den inre varningen utan skrev
något som ej var riktigt ärligt, gömde kan
det omsorgsfullt. Han darrade inför
Gottfrieds dom ock var överlycklig om denne
någon gång förklarade: »Det här är inte
alltför fult. Jag tycker om...»
Ibland, för att hämnas en smula, spelade
han morbrodern ett spratt genom att lömskt
framföra någon stor mästares komposition och
utgiva den för sin egen; och ban jublade då
Gottfried av en slump fann även den
avskyvärd. Men Gottfried blev inte alls förlägen.
Han skrattade hjärtligt då ban såg Christophe
klappa i känderna och hoppa av glädje. Han
återkom ständigt till sitt sedvanliga
argument: »Det är kanske väl skrivet, men det ut-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
