Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Plötsligt, utan att...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
188
JEAN-CHRISTOPHE
älskade jag henne; och såsom det synes,
försmådde hon mig ej. Nu har jag uppnått det
sjätte av mina år, och sedan någon tid har
min Gudinna ofta i inspirationens stunder
viskat i mitt öra: »Våga! Våga! Uppteckna
en gång din själs harmonier!» — »Sex år,»
tänkte jag, »hur skulle jag våga? Vad skulle
konstens stormän säga om mig?» — Jag
tvekade, jag darrade. Men min Gudinna
befallde; — jag lydde, jag skrev.
Och nu
O, mycket Upphöjde Höghet!
Skall jag verkligen hava den djärva
dristigbeten att inför Din Tron nedlägga mitt unga
arbetes förstlingsfrukter? Skall jag våga
hoppas att Du på dem låter falla Din faderliga
blick, full av majestätiskt bifall?
Ack ja! Vetenskapen och Konsten hava
alltid hos Dig funnit en vis Mecenas, en
ädelmodig förkämpe; och talangen blomstrar
under Ditt heliga, hägnande beskydd.
Fylld av denna djupa och säkra förtröstan,
djärves jag sålunda närma mig Dig med dessa
mina ungdomliga försök. Mottag dem som en
ren gärd av min barnsliga vördnad och
värdigas med godhet,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
