Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Plötsligt, utan att...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
187
honom, räckte i sin iver ut tungan och
förmådde knappt hålla fast pennan. Det skymde
för hans ögon, han gjorde för många streck
eller suddade ut vad han skrivit. Melchior
röt, Jean-Michel väsnades — och så måste man
hör ja om och om igen, och då man trodde sig
ha nått slutet föll där en stor plump på en
annars oförvitlig sida. De nöpo honom i
öronen, han brast i tårar, men de förbjödo honom
att gråta, ty han fläckade ned papperet; —
och så var det bara att taga om alltihop ifrån
första raden; och ban tänkte förtvivlad att
detta skulle fortsätta hela livet.
Äntligen voro alla svårigheter övervunna
och Jean-Michel läste, stödd mot spiseln, upp
konstverket med en av glädje darrande
stämma; under det att Melchior, tillbakalutad
i stolen, tittade i taket, riste på hakan och
njöt som en finsmakare av nedanstående
epistels formfulländning:
Djupt Vördade, mycket Upphöjde Höghet,
Nådige Herre.
Alltsedan mitt fjärde år begynte Musiken
att bliva den första av mina ungdomliga
sysselsättningar. Så snart jag stiftat
bekantskap med denna ädla Gudinna, som sporrade
min själ till dyrkan av rena harmonier,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
