Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Konserten skulle börja...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
195
den andfådd, med tårar i ögonen; benen voro
domnade, hela kroppen var stel från hjässan
till fotabjället, blodet bultade och han darrade
i alla leder... Och då han sålunda lyssnade
med bela sin varelse, erfor han plötsligt en
häftig stöt i hjärtat. Orkestern hade
tvär-stannat mitt i en takt, och efter ett ögonblicks
tystnad uppstämde nu de dånande
mässingsinstrumenten en marsch av officiell prägel,
övergången var så brutal, att Christophe
gnisslade med tänderna, stampade av vrede
och knöt näven. Men Melchior jublade.
Hertigen steg in och orkestern hälsade honom med
nationalsången. Jean-Michel uttalade med
darrande stämma sina sista förmaningar.
Uvertyren börjades om och fortsattes till
slut. Nu var det Christophes tur. Melchior
hade hopsatt programmet så fyndigt, att det
måste belysa faderns skicklighet på samma
gång som sonens. För att stegra effekten hade
man beslutat att Christophe skulle göra sitt
inträde ensam. Man förde honom fram till
scenens ingång, visade honom pianot på
estraden, förklarade ännu en gång vad ban hade
att göra och knuffade ut honom ur kulisserna.
Han var ej alltför rädd, eftersom han
sedan länge varit van vid teatersalonger, men
då han befann sig allena, utsatt för hundratals
blickar, blev han med ens så förlägen, att ban
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
