Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Konserten skulle börja...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
196
JEAN-CHRISTOPHE
ofrivilligt ryggade tillbaka och vände sig mot
kulissen, men där stod fadern oeb fäktade med
armarna och såg ursinnig ut. Han måste
fortsätta. För resten hade man redan märkt
honom i salongen. Ett nyfiket mummel steg
upp, åtföljt av skratt som spriddes från den
ena till den andra. Melchior hade inte
bedragit sig; den lilles utklädning gjorde all den
verkan man kunde önska. Hela salongen
storskrattade vid åsynen av den lille, långhårige,
brunhyade pojkbytingen, som blygt travade
fram i en korrekt världsmans dräkt. Man
reste sig upp för att se bättre, och snart rådde
en allmän munterhet, som visserligen ej var
illvillig, men som kunnat bringa den mest
självsäkre konstnär att tappa koncepterna.
Christophe, förfärad av larmet, av alla ögon,
alla kikare riktade mot sig, hade endast en
tanke, att fortast möjligt nå pianot, som
tycktes honom en fristad, en lugn ö, mitt i ett
stormigt hav. Med huvudet nedböjt, utan att
se till höger eller vänster, kilade ban med
brådskande steg längs rampen. Då ban kom
till mitten av scenen glömde ban att — som
det var avtalat — hälsa på publiken; ban
vände den ryggen och rusade rakt på pianot.
Stolen var så hög, att ban ej kunde sätta sig
utan faderns bistånd, men i stället för att
invänta denne klängde han i sin förskräckelse
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
