Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Konserten skulle börja...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DAGGRYNINGEN
199
han mot kulissen. En dam kastade i
förbifarten en liten violbukett, som snuddade mot
hans ansikte. Han greps av en panisk
förskräckelse, flydde så fort ban kunde och
stjälpte omkull en stol som hindrade hans
lopp. Ju mer han sprang, dess mer skrattade
man; ju mer man skrattade dess mer sprang
han.
Slutligen nådde han scenens utgång, där
en massa nyfiket folk stod och trängdes. Han
knuffade undan de närmaste och banade sig
väg genom hopen till det avlägsnaste hörnet
i foajén. Farfar triumferade och överhöljde
honom med välsignelser. Orkesterns
medlemmar skreko; de lyckönskade den lille som
vägrade att se på dem eller räcka dem handen.
Melchior värdesatte med örat på spänn det
alltjämt växande bifallssorlet. Han ville ännu
en gång föra in Christophe på scenen. Men
gossen nekade med raseri, hakade sig fast vid
farfars röck och sparkade alla som närmade
sig. Han slutade med att få en gråtattack och
man blev tvungen att lämna honom i fred.
Just i det ögonblicket kom en officer och
sade att storhertigen önskade se artisterna i
sin loge. Hur skulle man kunna visa barnet
i ett sådant tillstånd? Melchior svor av ilska,
men hans häftighet endast ökade Christophes
tårar. För att hejda denna syndaflod utlovade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
