Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Konserten skulle börja...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
206
JEAN-CHRISTOPHE
ströko de rasande stormilar, som piska och
krossa och som plötsligt avstanna,
tillhaka-hållna av en herkulisk vilja. Denna jättesjäl
trängde in i honom, tänjde ut hans själ och
hans lemmar och tycktes skänka dem ofantliga
proportioner. Han trampade hela världen
under sina fötter. Han var liksom ett högt
berg och åskvädret brusade inom honom.
Ursinniga ovädersstormar! Smärtfyllda stormar!
... Ack, vilken smärta!... Men det gjorde
ingenting. Han var stark!... Lida!... Lida
ännu mer... Ack, vad det är härligt att vara
stark! Vad det är härligt att lida då man
är stark!...
Han skrattade. Hans skratt genljöd i
nattens tystnad. Fadern vaknade och ropade:
— Vem är där?
Modern viskade:
— Tyst! Det är barnet som drömmer!
De tego alla tre. Allt teg runtomkring
dem. Musiken försvann. Och nu hördes
blott de varelsers jämna andedrag, som
slumrade sida vid sida i rummet; olyckskamrater,
av ödet bundna till varandra i samma
bräckliga farkost, som en svindlande kraft slungar
ut i natten.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
