Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III - Konserten skulle börja...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DAGGRYNINGEN
205
skrattade högljutt och skålade. Man hade sagt
de inbjudna att gossen var trött, och ingen
brydde sig vidare om honom. Men efter
måltiden, då alla togo avsked, hördes släpande
steg och gamle Jean-Michel smög sig in i
rummet. Han lutade sig över sängen och full av
sinnesrörelse omfamnade ban gossen. Han
viskade: »Min käre, lille Christophe!...» Så
försvann han, som om ban skämts för sitt
känsloutbrott, efter att ha lagt på kudden
några läckerbitar, som han gömt i sin ficka.
Det mildrade Christophes sorg; men han
var så utmattad av dagens växlande intryck,
att han ej orkade reflektera över farfars
handlingssätt. Han orkade inte ens röra vid de
goda saker ban fått. Han var sönderbruten
av trötthet och somnade strax därefter.
Hans sömn var ojämn. Han fick plötsliga
nervösa ryckningar, liksom elektriska stötar,
vilka skakade bela kroppen. En vild, otämjd
musik förföljde honom i drömmen. Mitt i
natten vaknade ban. Beethovens uvertyr
brusade i hans öra. Den fyllde rummet med sin
flämtande anda. Han reste sig upp, gnuggade
ögon och öron och frågade sig om han sov...
Nej, han sov inte. Han kände igen dessa
toner, detta vredestjut, detta rasande skall.
Han hörde det lidelsefulla hjärtats slag, det
upproriskt bultande blodet. Över hans anlete
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
