Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Christophe räknar inte längre...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
16 JEAN-CHRISTOPHE
upp, är en snöhöljd topp som badar i ljuset.
Länge kan man inte vistas där, men då man är
genomisad av dimmorna därnere, finner man
vägen som leder mot solen. Christophe är ej
ensam i sin töckensjäl. Helt nära förnimmer han
den osynliga väninnan, den kraftiga heliga
Cecilia med de stora lugna ögonen, hon lyssnar tyst
till himmelens sång. Liksom aposteln Paulus —
i Rafaels tavla — som tankfullt står och tiger,
stödd på sitt svärd, vredgas han ej mer, han
tänker ej på att strida, han drömmer och han
smider sin dröm.
Under detta sitt livs skede skrev han
isynnerhet kompositioner för piano samt kammarmusik.
Man är i dylika kompositioner mer i
tillfälle att våga vad man vill. Mellan tanken och
dess fullbordan finnes ej så många mellanhänder;
den förstnämnda har ej tid att försvagas på
vägen. Frescobaldi, Couperon, Schubert och
Cho-pin ha genom sitt djärva uttryckssätt hunnit
femtio år före orkesterns förnyare. — Från det
klangfyllda ämne, som Christophes starka
händer bearbetade, framsprungo förut okända
harmonisammansättningar, svindlande ackorder,
alstrade av de mest fjärran besläktade toner som
äro tillgängliga för nutida känslighet. De
utövade på själen en helig förtrollning. — Men
publiken behöver tid för att vänja sig vid de
erövringar som en stor konstnär medför efter att ha
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
