Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Christophe räknar inte längre...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 JEAN-CHRISTOPHE
En tanke utan vingar, en handling utan
ädelmod, en brutal realism, som ej ens har den
ursäkten att den är sund, blott rå styrka och
vinningslystnad: — Mars som blivit
handelsresande ... I fyrtio år hade Europa med fruktan
och bävan släpat sig fram i natten. Solen doldes
under besegrarens kask. Om de svaga som ej
orkade lyfta upp ljussläckaren endast hade rätt
till medlidande, uppblandat med ringaktning,
vilken känsla förtjänade då mannen med kasken ?
Sedan en kort tid började dagen att födas på
nytt. Ljusglimtar skimrade mellan sprickorna.
Christophe ville vara bland de första som såg
solen uppgå, han kröp ut ur kaskens mörker och
kom ofta tillbaka till det land, där han varit en
nödtvungen gäst, till Schweiz. Likt så många
dåtidens själar, som törstade efter frihet och
långsamt kvävdes mellan de fientliga nationerna,
sökte han ett litet hörn där man kunde andas
ovanför Europas larm. Fordom, på Goethes tid,
var påvarnas Rom den ö, där alla folkslags
tankar samlades likt fåglar som funnit ett skydd mot
ovädret. Var finnes nu fristaden? ön har
översvämmats av havet. Rom är ej mer! Fåglarna
ha flytt från de sju kullarna. — Alperna återstå.
Där bibehåller sig — ack huru länge? — mitt i
det giriga Europa, de tjugufyra kantonernas ö.
Visserligen utstrålar den ej den sekelgamla
stadens underbara hägring. Historien har ej blan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
