Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Christophe räknar inte längre...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20 JEAN-CHRISTOPHE
träbjörnar, schweizerhus och enfaldigt kram,
fantasilöst åter och åter upprepade —- dessa
hederliga bokhandlare med sina skandalösa
strö-skrifter •— hela den andliga simpelheten i en
omgivning där år efter år millioner lättingar
glädjefattigt utbreda sig, oförmögna till minsta
förströelse som är upphöjdare än slöddrets, eller
ens mer levande.
Och de veta alls ingenting om det folk hos
vilket de vistas. De ha ingen aning om den
hopsparade andliga och borgerliga frihet och styrka
som i århundraden samlats hos detta folk -—
glödande kol från Kalvins och Zwinglis eldsvåda
som ännu brinna under askan. De känna inte
alls till den kraftiga demokratiska anda som den
Napoleonska republiken alltid kommer att
förbliva okunnig om, den lagarnas enkelhet, den
bredd i sociala verk, det exempel som gives
världen av dessa Förenta Stater som i sig innefatta
de tre förnämsta Västerländska nationerna; en
modell i miniatyr av det framtida Europa. De
äro ännu mer okunniga om den skogens Dafne
som döljer sig under den hårda barken, Böcklins
vilda och blixtrande dröm, Hodlers sträva
hjältemod, Gottfried Kellers ampra ärlighet, de stora
folkfesternas levande traditioner och slutligen
den unga konsten som ibland river på tungan likt
fräna vildpäron eller ock har de mörka blåbärens
fadda sötma; i alla fall smakar den av mylla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
