Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Han reste inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
46
JEAN-CHRISTOPHE
unders jättelika lemmar ... Tjocka molnmassor
vältrade sig i den blå himmeln. Bönder till häst
drevo framför sig, genom ödelandet, med långa
spön stora hjordar av pärlgrå oxar med långa
horn, och på Via antica, som sträckte sig rak och
dammig, vandrade tysta herdar med rader av
åsnor och åsninnor. Längst bort vid horisonten
upprullade Sabinerbergen sina olympiska linjer
och vid synrandens ena hörn syntes stadens
gamla murar, San Giovannis fasad på krönet
prydd med dansande statyer vilkas mörka
silhuetter avtecknade sig mot luften ... Tystnad ...
Brinnande sol... Vinden drog över slätten. På
en huvudlös staty med draperad arm, omsusad av
högt gräs satt en orörlig ödla; dess hjärta
klappade stilla, den var försjunken i sin ljusmåltid.
Och Christophe, yr i huvudet av sol, (och ibland
av Castelli-vin) vilade på den svarta jorden
bredvid den sönderbrutna statyn, han log,
små-slumrade, badade i glömska och insöp Roms lugna
våldsamma kraft. — Ända tills natten sjönk.
— Då sammankrymptes hans hjärta av plötslig
ångest och han flydde den dystra ensamheten,
där det tragiska ljuset uppslukades ... O, jord,
glödande jord, lidelsefulla och heta jord. Under
din feberheta ro hör jag ännu legionernas
trumpeter smattra. Vilket livsbegär mullrar ej i ditt
bröst! Vilken önskan att vakna på nytt! ....
Christophe upptäckte själar inom vilka den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
