Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Han reste inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA DAGEN
47
sekelgamla elden brann. Under de dödas stof*,
kade glöden hållits vid liv. — Man skulle
kunnat tro att elden slocknat, då Mazzinis ögon
brusto. Men den levde upp... Samma eld!...
Ytterst få ville se den, ty den störde deras ro. Det
var ett klart och grellt ljus. De som buro detta
ljus voro unga män (den äldste var knappt
trettiofem år) — en utvald skara från jordens alla
hörn, fria intellektuella andar, olika till
temperament, uppfostran, åsikter och tro — förenades
de i en gemensam dyrkan för det nya livets
flamma. Partietiketter, tankesystem funnos ej
till för dem. Den främsta uppgiften var att tänka
modigt — att vara ärlig och tapper i anda och
handling. De ruskade upp nationen ur dess
sömn. Efter Italiens politiska återuppståndelse,
då hjältarna återkallat landet till liv, efter den
nyligen timade ekonomiska uppståndelsen hade
de tagit sig före att draga den italienska tanken
ur graven. Elitens lättjefulla, räddhågade
slapphet, dess andliga feghet och dess svada voro dem
en pinsam förolämpning. Deras stämmor
genljödo mitt i den dimma av tom vältalighet och
andligt slaveri som sedan århundraden tillbaka
hopat sig över fäderneslandets själ. De blåste
in i denna själ sin okuvliga realism och sin
oblid-keliga redbarhet. De dyrkade den klara
begåvning som efterföljes av en energisk handling. De
voro i stånd till (om så krävdes) att uppoffra
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
