Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Han reste inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50 jëan-christophe
Senare skulle han komma att upptäcka de
oöverskridbara avstånd som skilde Oliviers själ
från dessa själar. I deras sätt att bedöma andra
förblevo de helt och hållet italienare. De voro
ej i stånd att anstränga sig för att nå ut ur sig
själva. De voro djupt rotade i sin nationella
tanke. I grund och botten sökte de på god tro i
främmande verk blott vad deras egen rasinstinkt
önskade finna där. Ofta upptogo de endast vad
de omedvetet tillsatt av sig själva. De voro
torftiga kritici och ömkliga psykologer. De voro
för helgjutna, för uppfyllda av sig själva och
sina lidelser även då de voro som mest intagna
i sanningen. Den italienska idealismen kan ej
glömma sitt eget jag, den intresserar sig inte
för nordens opersonliga drömmar; den leder
allting tillbaka till sig själv, till sina egna
önskningar, till sin rashögfärd som den omgestaltar och
upphöjer. Omedvetet eller ej arbetar den alltid
för ett terza Roma. Man måste dock
till-lägga att under århundraden har den inte gjort
sig stor möda att realisera sin önskan. Dessa
ståtliga italienare, som tycktes vara skapade för
handling, handlade blott om de voro drivna av
lidelsen och de tröttnade snart, men så länge
lidelsen brusade, lyfte den dem högre upp än alla
andra folk. Man såg det nog vid deras R i s o
r-g i m e n t o. — Nu begynte åter en stark vind
att blåsa över hela den italienska ungdomen, till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
