Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - I - Han reste inte...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
52 JEAN-CHRISTOPHE
hennes natur som så högt skattade lugn och
måtta. Och det måste erkännas att de hade ett
sätt att försvara den bästa sak som gjorde att
man ibland fick lust att ställa sig fientlig. De
voro ironiska och grälsjuka, deras kritik var
bitter och nästan förolämpande till och med då de
voro tillsammans med människor som de inte
alls önskade såra. De voro för säkra på sig själva,
för ivriga att generalisera, för våldsamma i sina
påståenden. De hade nått offentlig handling
innan de nått sin fulla utveckling. De gingo från
den ena vurmen till den andra och voro alltid
lika ofördragsamma. De voro lidelsefullt
uppriktiga och gåvo sig helt och hållet utan att
spara; de förtärdes av en överdriven
intellektua-lism och av ett brådmoget jäktande arbete. Det
är ej sunt för unga, nyss utspruckna tankar att
utsättas för den heta solen. Själen blir svedd
och bränd . . . Ingenting kan riktigt mogna om
det ej får hjälp av tid och tystnad. De hade
saknat både tid och tystnad. Det är så många
italienska talangers stora olycka. Häftig och
skyndsam handling är ett slags alkohol. Den
själ som fattat smak därtill har svårt att sedan
vänja sig av med denna stimulans.
Intelligensens normala tillväxt stores och den löper fara
att för alltid bliva snedvriden och överansträngd.
Christophe uppskattade det friskt syrliga i
denna gröna ärlighet just i motsats till de män-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
