Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Han stod vid en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
108
J EAN-CHRISTOPHE
tade på den dörr som anvisats honom. Närmaste
dörr öppnades. En ung, inte synnerligen vacker
kvinna visade sig, hon var mycket mörk med
håret neddraget i pannan och grumlig hy — ett
nervöst ansikte, livliga ögon. — Hon frågade
vad han ville. Hon såg misstänksam ut.
Christophe nämnde anledningen till sitt besök och
sade efter en ny fråga sitt namn. Hon gick ut
ur sitt rum och öppnade den andra dörren med
en nyckel som hon bar på sig. Men hon lät inte
Christophe komma in strax. Hon sade att han
skulle vänta i gången och så gick hon ensam in
efter att ha stängt dörren mitt för hans näsa.
Äntligen tilläts det Christophe att träda in i den
väl vaktade bostaden. Han gick igenom ett
nästan tomt rum som tj’änade till matsal, där fanns
blott några få trasiga möbler, fönstret saknade
gardiner, ett dussin fåglar kvittrade i en bur. T
det andra rummet låg en man utsträckt på en
sliten divan. Han reste sig upp . .. Detta
utmärglade anlete, upplyst av en själens inre eld, dessa
vackra sammetslena ögon i vilka febern brann,
denna vanskapta kropp, denna gälla, hesa
stämma . . . Christophe kände ögonblickligen
igen Emmanuel! . . . Den lille krymplingen som
helt oskyldigt varit orsaken till... Och
Emmanuel som plötsligt stod upp kände också igen
Christophe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
