Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Han stod vid en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA DAGEN
109
De kunde inte tala. I samma stund sågo de
båda två Olivier framför sig ... De kunde inte
ens besluta sig för att räcka varandra handen.
Emmanuel ryggade tillbaka. Efter mer än tio
år stego det dolda agg och den gamla svartsjuka
som han närt gentemot Christophe åter fram ur
hans väsens hemlighetsfullaste djup. — Men då
han märkte Christophes sinnesrörelse, då han
på hans läppar läste det namn som var i bådas
tankar: — Olivier! då tog känslan överhand
och h,an kastade sig i de armar som sträcktes
mot honom.
Emmanuel sade:
— Jag visste att ni var i Paris. Men ni, hur
fick ni reda på mig?
Christophe svarade:
— Jag har just läst er sista bok och i den
spårade jag hans röst.
— Inte sant? sade Emmanuel. Ni kände igen
den? Allt vad jag nu är, det är jag honom
skyldig.
(Han undvek att nämna hans namn).
Efter en stund fortsatte han; nu med dyster
uppsyn:
— Han höll mer av er.
Christophe smålog.
— Den som verkligen älskar, bryr sig inte om
mer eller mindre. Han ger sig helt till den han
älskar.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
