Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Han stod vid en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA DAGEN
111
sade att lian hade Olivier att tacka för denna
stora välgärning. Andra hade dock hjälpt honom
mer verksamt. Men från Olivier kom gnistan
som tänt elden i hans själ — den eviga lampan.
De andra hade bara hällt olja i lampan.
Han sade:
— Jag började inse det först då han gick bort.
Men allt vad han sagt, hade trängt in i mig. Hans
ljus har aldrig lämnat mig.
Han talade om sitt verk, om den uppgift —
så påstod han -— som Olivier hade lämnat honom
i arv, nämligen att återuppväcka den franska
energien, den hjältemodets ideella låga som
Olivier bebådat. Han ville göra sig till dess tolk
med en dånande röst som skulle sväva ovan
krigsvimlet och ringa in kommande segrar. Han sjöng
sin återuppståndna nations epos.
Hans dikter voro i sanning rena alster av den
sällsamma ras som under århundraden så starkt
bibehållit sin uråldriga keltiska doft, ehuru den
sätter en besynnerlig ära i att kläda sin tanke i
de romerska erövrarnas kvarlevande bilder och
lagar. Man fann hos dem den oförfalskade
galliska djärvheten, denna anda, av hjältemodigt
förnuft och ironi, en blandning av skryt och
övermod som en gång lockade de galliska krigarna
att rycka Roms senatorer i skägget, att plundra
det delfiska templet och att skrattande slunga
sina kastspjut mot himmelens höjd. Men det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
