Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Han stod vid en...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 J EAN-CHRISTOPHE
var han likväl fjärran ifrån det lugn som
utmärkte Antoinettes broder. Hans karaktär var
fåfäng och orolig och andras oro ökade blott
hans egen.
Han levde i en fri, stormig förening med en
ung kvinna som var hans närmaste granne; det
var hon som första gången mottagit Christophe.
Hon älskade Emmanuel och vakade svartsjukt
över honom; hon städade hans rum, kopierade
hans dikter och skrev efter hans diktamen. Hon
var inte vacker och hon bar en lidelsefull själs
hela tyngd. Hon var ett folkets barn och hade
länge varit arbeterska vid en kartongfabrik och
senare anställd vid posten. Hon hade tillbringat
en bedrövlig barndom i de parisiska fattiga
arbetarnas vanliga omgivning: hoppackade
kroppar och själar, utmattande arbete, ständig
trångboddhet, ingen luft, ingen tystnad, ingen
ensamhet, inte minsta möjlighet till att samla sig, till
att försvara sitt hjärtas heliga fristad. Hon ägde
en stolt själ som andaktsfullt ruvade över ett
oklart sanningsideal och i sin dunkla glöd hade
hon ansträngt ögonen med att om natten, oftast
utan ljus, vid månens sken skriva av Victor
Hugos »Les miserables». Hon råkade på
Emmanuel vid ett tillfälle då han var ännu
olyckligare än hon — sjuk och utan tillgångar. Hon
hade då ägnat sig helt åt honom. Denna passion
var hennes livs första och enda kärlek. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
