Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Det var i början av...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN NYA DAGEN
135
— Hur så?
— Jo, sista gången jag såg er innan ferierna,
berättade jag henne alltsammans. Hon sade att
jag handlat rätt och hon gjorde en massa frågor.
Då vi kommo tillbaka från Bretagne
uppmuntrade hon mig att besöka er igen. Och i morse
blev hon ond och sade att jag skulle gå strax och
inte uppskjuta längre.
— Skäms du inte över att berätta mig allt det
där? Måste man tvinga dig att komma?
— Nej, nej, tro inte det. Ack, nu är ni ond
på mig! ... Det är sant, jag är tanklös. Gräla på
mig, om ni vill, men var inte ledsen på mig.
Jag håller ju så mycket av er. Om jag inte
hållit av er, skulle jag inte ha kommit. Ingen
tvingade mig. För det första låter jag aldrig
tvinga mig.
— Slarver! sade Christophe och skrattade
motvilligt. Och dina musikplaner, hur står det till
med dem då?
— Jo, jag tänker jämt och ständigt på dem.
— Det tjänar då inte mycket till.
— Nu vill jag börja på allvar. De senaste
månaderna skulle det varit omöjligt; jag har haft
så förfärligt mycket att göra. Men nu skall ni
få se hur jag kommer att arbeta, bara ni ännu
vill veta av mig ...
(Hans ögon hade ett inställsamt uttryck.)
— Du är en skojare, sade Christophe.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
