Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - II - Det var i början av...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
136 J EAN-CHRISTOPHE
— Ni tager mig inte på allvar.
— Nej’ inte alls.
— Det är rysligt. Ingen har minsta tillit till
mig. Det slår alldeles ned mitt mod.
— Jag kommer nog att taga dig på allvar,
bara jag verkligen får se dig arbeta.
— Nu strax! Inte sant.
— Nu har jag inte tid. I morgon.
— Nej, inte i morgon, det är för långt borta.
Jag härdar inte ut med att ni föraktar mig en
hel dag.
■— Tyst! Du tråkar ut mig.
— Å, jag ber er...
Christophe log åt sin egen svaghet men han
lät Georges sätta sig vid pianot. Han talade med
honom om musik och lät honom lösa små
harmoniproblem. Georges var ganska okunnig, men
hans musikaliska instinkt fyllde vad som
fattades i hans kunskaper. Ehuru han inte kände
deras namn, fann han de ackorder som Christophe
önskade att han skulle anslå. Ja, själva hans
misstag vittnade i all sin tafatthet om en vaken
smak och en särdeles skärpt känslighet. Han
godkände inte Christophes anmärkningar utan
att först diskutera dem och de kloka frågor som
han i sin tur gjorde, vittnade om en ärlig själ
som inte omfattade konsten, som om den varit
ett böneformulär, som man blott mumlar med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
